Seven languages in seven weeks - Io

Då var det dags för språk nummer två. Jag tror väl inte att jag klarar att hålla ett språk i veckan nu jag har det första språket som facit. Det andra språket heter Io, ett namn som gör det svårt att söka på. Io Language ger lite bättre träffar men det är ett illa valt namn.

Io - dag 1

Io är inte ett objektorienterat språk som Ruby, Java eller C# även om det finns objekt. Io är likt Javascript protoyp-baserat. I sak handlar det om att man i stället för att skriva klasser som man har som fabrik för att skapa objekt så kopierar man existerande objekt och använder dessa som mall.

Precis som med första dagen för Ruby så har vi gått igenom lite syntax. Precis som med Ruby så använder Io få paranteser och något som gör Io lite mer annorlunda syntaxmässigt är att man inte heller håller ihop objekt och egenskap med punkt. Det gör det lite svårt att läsa Io-kod för mig då jag inte riktigt lyckas lista ut om det är objekt, metod eller egenskap som jag tittar på. Något som osökt leder mig in på nästa egenskap för Io.

Allt är objekt. Man gör kort och gott inte skillnad på om det är en metod eller egenskap som du arbetar på. Kanske något förenklat man kan säga när du begär att få ett värde från en egenskap så körs det en liten metod som returnerar den egenskapen och om en metoden är en rad eller hundra som i sin tur anropar hundra andra spelar ingen roll.

Vad mer att säga från första dagen med Io. Jo, syntaxen är väldigt avskalad. Syntaxsocker existerar inte eller kommer i väldigt små mängder.

Dags för dag två.

Io - dag 2
Dag två handlade mycket om att använda de slots och även att ge en insikt i att allt som sker i Io är en form av meddelanden.

En av konsekvenserna av att Io är uppbyggt som det är ger att du kan modifiera väldigt mycket, tex är alla operatorer som ==, < etc metoder, något speciella metoder men i princip som vilken annan metod som helst.

Meddelanden tog mig en stund att förstå, jag läste sidorna både tre och fyra gånger innan jag lyckades förstå vad det var som hände. Känns ganska självklart nu så jag kanske hade en dålig dag :-). Kort och gott är i princip alla anrop i Io ett meddelande och meddelanden har en avsändare, mottagare, namn och argument. Att ha kunskapen om vem som anropar, och vad som anropades och med vilka parametrar kan ge en del spännande lösningar.

Io - dag 3
Dag 3 börjar med en diskussion om domänspecifika språk. En av uppgifterna i slutet av dagen gick ut på att man skulle ta en text-fil och mer eller mindre behanda innehållet i text-filen som kod. Samtidigt som jag blir imponerad över möjligheterna blir jag också lite rädd över om någon kommer att förstå vad som händer.

Io har precis som Ruby en method-missing metod och den erbjuder mer eller mindre samma möjligheter som i Ruby

Io har funktioner för Concurrency där jag bitvis förstår storheten men för vissa saker går den mig helt förbi. Där jag inte förstår är varför cooperativ multitasking är bra. Anledningen till att den inte är bra att utvecklaren måste komma ihåg att lägga in anrop som släpper kontrollen på lämpliga ställen. Preemtive multitasking befriar oss från den uppgiften och vi slipper bekymra oss om att vår applikation kommer att göra systemet oresponsivt. Men Io har en kooperativ modell. Syftet är kort och gott att om inte en "tråd" inte kan avbrytas när som helst så blir systemen förutsägbara då din process inte kan avbrytas hur som helst. Jag kan förstå men det känns som ett steg tillbaka.

En annan sak som har jag lite lättare att ta till mig är att man har en Actor-baserad modell för trådarna. I princip innebär det att varje tråd äger sitt eget data. Jämför man med C# eller Java så delar alla trådar i en process på samma minne och kan därmed också ställa till problem för varandra på oväntade sätt.

Efter har testat lite med Io känner jag att jag förstår Javascript bättre. Men jag kan inte säga att jag på något sätt känner mig hugad att använda språket. Den avskalade syntaxen som gör det enkelt att göra domänspecifika språk skulle kunna vara intressant men jag känner inte att jag kan komma på något projekt där Io styrkor skulle få mig att välja bort "standard"-språken.